Kungliga ekvationer och jaktgudstjänster

Förra veckan på väg mot stan men fortfarande kvar ute på landet såg jag en älg ute på en äng, beslöjad av nattens sista stråk av dimma. Den stod helt stilla och blickade ut över gryningen och jag fylldes som alltid av en djup vördnad. Men den ristande och överväldigande känslan kommer numera alltid hand i hand med en sorg. Jag älskar hösten med dess prunkande färger och de äventyrslika utflykterna i skogen med svampkorgen i hand och ryggsäcken packad med kaffetermos och ostfrallor. Men med hösten följer jakten och jag gör allt för att hålla rådjuren på min tomt genom att invitera dem på middag vilket inträffar varje år samma datum som rådjursjakten börjar. Resten av vintern kan jag sedan avnjuta rådjuren visuellt från första parkett i min storstuga.
Så är det på min tomt, en pytteliten oas, men så är det inte i den övriga verkligheten. Kvällen innan såg jag två intressanta inslag på tv. I Mitt i naturens ”tittarfilm” hade en älgjägare på pass filmat en älgtjur som gått ned sig i ett träsk. Under någon minut fick vi följa älgens kamp som slutligen lyckades baxa sig ur den dödliga situationen och stod andfådd och tagen innan den skred till skogs. Älgjägaren hade inte hjärta att skjuta den utan lät den löpa och där satt jag i soffan och flinade fånigt. Strax därefter kikade jag på nyheterna som slog upp stort Majestätets traditionsenliga älgjakt i Bergslagen. Jaktlaget hade ”nedlagt” närmare 30 älgar eller beskattat som det också heter, men kungen hade misslyckats. Prinsen däremot, en riktig baddare på att skjuta vilda djur och köra bil fort, han hade fått en älg på kornet och fått in en fullträff. Kungen, som uppenbarligen saknade manus, fick frågan hur det kändes att hans son, prinsen skjutit en älg. Efter några gutturala läten klämde han ur sig ”jadetvarjutrevligt”. Jaha. Sedan skulle kungen uttala sig om vargen och borde nästan få nobelpriset i matematik när han drog slutsatsen ”ja, hm, om man har två vargar, ja så kan man ju , hm, tänka sig att nästa år så har de fått sju valpar och, ja, hm då kommer det fullkomligt att explodera. Vargstammen måste beskattas.” Sade kungen med blicken frånvarande i fjärran och ilade vidare med sina jaktkompisar. Som om inte det vore nog att år efter år uppmärksamma kungen och hans jaktliga lustar i media så anordnar svenska kyrkan inför älgjakten så kallade jaktgudstjänster runt om i landet där man på kyrkbänken får lyssna till en förbön för de jägare som ska ut i skogarna och man ber särskilt om god jaktlycka. Det är inte ovanligt att jakttroféer placerats på kyrkbacken som t ex älghuvuden eller älghorn.
Jag blir lika bestört och ledsen varje år när svenska kyrkan anordnar gudstjänster för jägarna. För god skörd och jaktlycka! Herre min skapare det är ju död vi talar om. Man ber för männen och kvinnorna som med vapen i sin hand invaderar skogens alla skrymslen och vrår och faktiskt berövar djur sina liv. Jag finner dessa gudstjänster som motbjudande spektakel och önskar jag i ren protest kunde lämna svenska kyrkan. Igen.
I samband med älgjakten anordna istället gudstjänster för älgarna med förbön och gudomligt skydd. Be att älgarna ska slippa skadskjutas, att de dör omedelbart och inte timmar eller dagar senare, att de inte ska lida av den stress det innebär att jagas av hundar, att de levt, innan sin död ett liv utan sjukdom och lidande och att de förlåter människan.