Kungliga ekvationer och jaktgudstjänster

Förra veckan på väg mot stan men fortfarande kvar ute på landet såg jag en älg ute på en äng, beslöjad av nattens sista stråk av dimma. Den stod helt stilla och blickade ut över gryningen och jag fylldes som alltid av en djup vördnad. Men den ristande och överväldigande känslan kommer numera alltid hand i hand med en sorg. Jag älskar hösten med dess prunkande färger och de äventyrslika utflykterna i skogen med svampkorgen i hand och ryggsäcken packad med kaffetermos och ostfrallor. Men med hösten följer jakten och jag gör allt för att hålla rådjuren på min tomt genom att invitera dem på middag vilket inträffar varje år samma datum som rådjursjakten börjar. Resten av vintern kan jag sedan avnjuta rådjuren visuellt från första parkett i min storstuga.
Så är det på min tomt, en pytteliten oas, men så är det inte i den övriga verkligheten. Kvällen innan såg jag två intressanta inslag på tv. I Mitt i naturens ”tittarfilm” hade en älgjägare på pass filmat en älgtjur som gått ned sig i ett träsk. Under någon minut fick vi följa älgens kamp som slutligen lyckades baxa sig ur den dödliga situationen och stod andfådd och tagen innan den skred till skogs. Älgjägaren hade inte hjärta att skjuta den utan lät den löpa och där satt jag i soffan och flinade fånigt. Strax därefter kikade jag på nyheterna som slog upp stort Majestätets traditionsenliga älgjakt i Bergslagen. Jaktlaget hade ”nedlagt” närmare 30 älgar eller beskattat som det också heter, men kungen hade misslyckats. Prinsen däremot, en riktig baddare på att skjuta vilda djur och köra bil fort, han hade fått en älg på kornet och fått in en fullträff. Kungen, som uppenbarligen saknade manus, fick frågan hur det kändes att hans son, prinsen skjutit en älg. Efter några gutturala läten klämde han ur sig ”jadetvarjutrevligt”. Jaha. Sedan skulle kungen uttala sig om vargen och borde nästan få nobelpriset i matematik när han drog slutsatsen ”ja, hm, om man har två vargar, ja så kan man ju , hm, tänka sig att nästa år så har de fått sju valpar och, ja, hm då kommer det fullkomligt att explodera. Vargstammen måste beskattas.” Sade kungen med blicken frånvarande i fjärran och ilade vidare med sina jaktkompisar. Som om inte det vore nog att år efter år uppmärksamma kungen och hans jaktliga lustar i media så anordnar svenska kyrkan inför älgjakten så kallade jaktgudstjänster runt om i landet där man på kyrkbänken får lyssna till en förbön för de jägare som ska ut i skogarna och man ber särskilt om god jaktlycka. Det är inte ovanligt att jakttroféer placerats på kyrkbacken som t ex älghuvuden eller älghorn.
Jag blir lika bestört och ledsen varje år när svenska kyrkan anordnar gudstjänster för jägarna. För god skörd och jaktlycka! Herre min skapare det är ju död vi talar om. Man ber för männen och kvinnorna som med vapen i sin hand invaderar skogens alla skrymslen och vrår och faktiskt berövar djur sina liv. Jag finner dessa gudstjänster som motbjudande spektakel och önskar jag i ren protest kunde lämna svenska kyrkan. Igen.
I samband med älgjakten anordna istället gudstjänster för älgarna med förbön och gudomligt skydd. Be att älgarna ska slippa skadskjutas, att de dör omedelbart och inte timmar eller dagar senare, att de inte ska lida av den stress det innebär att jagas av hundar, att de levt, innan sin död ett liv utan sjukdom och lidande och att de förlåter människan.

Djurpolis och handfängsel

Det var då attans, jag börjar känna mig tilltalad av alliansens politik. Min käre far roterar nog med högljudshastighet i sin grav. Personligen går jag igång på väldigt mycket. Bilister som ligger för nära min egen bil och nosar mig i baken får mig att förvandlas till ett rytande monster.
Djurplågare, barn- och kvinnomisshandlare, miljöbovar av stora och små mått som t ex folk som inte köper ekoprodukter får mig också att gå igång. Listan kan göras oändlig. Men pappa han gick bara igång på högerpolitik. Den ende i släkten, såvitt jag vet, som hyste varma känslor för borgerlig politik var min mosters man och varje gång de gick i klinch så fick min pappa ta en
nitroglycerintablett. Högröd och ilsket muttrande med nitrotabletten under tungan gick han till sängs och jag på min kammare fnissade mig till sömns över pappas då, för mig, fullkomligt
obegripliga utbrott.

Men nog sjutton färgades jag av hans agiterande. Jag har svurit mig blå i ansiktet över borgarnas kapitalistiska och egoistiska politik och jag har gladeligen kastat mig ut första maj för att manifistera solidaritet och medkänsla med de mindre lyckligt lottade. Så när borgarna vann riksdagsvalet för ett par år sedan på löften om fetare plånbok för alla och "Moderaterna det nya
arbetarpartiet" upplevde jag en stark ilska och frustration över att folk är så totalt naiva att man gick på det. Men så har det alltid varit. Locka väljare med billigare sprit, cigaretter, resor och lägre skatter så köper väldigt många det säljande konceptet. Jaja tänkte jag vi får väl se hur det
bli med den saken.

Nu ett par år senare börjar mitt djupt rotade borgarförakt att svikta. Att driva en politik som slår undan benen på människor som redan är utslagna eller lever på marginalen på grund av långa perioder av sjukdom är oacceptabelt. Oavsett politiskt läger. Men. Att skära ned hårt i försvaret, att satsa miljarder på miljön, att stärka djurskyddet med olika åtgärder, att värna om äldre genom att individanpassa äldreboenden, att subventionera inköp av miljöbilar och
återinföra biltullar i Stockholm, att höja bensinskatten o s v är suveränt och mycket tilltalande.

Borgarna har alltid vurmat om ordning och reda och ökade resurser till polisen. När alliansen nu reformerar och rör kraftfullt och svepande om i samhällsgrytan så varför inte då också satsa på djurpoliser. Skicka en grupp intresserade, för de finns inom poliskåren, till USA där djurpolisen finns i några delstater och se och lär av dessa. Det finns knappt något så tillfredsställande som att titta på Animal Planet och deras Djurpolisen som när djurplågare ställs mot väggen och handfängslet klickar till. Skulle detta bli till verklighet i Sverige så kan till och med en grön-röd strumpa som jag rösta på ett alliansparti. So go for it!