LRF vill slopa allemansrätten

På ett nyhetsinslag i morse ondgjorde sig en LRF representant från Älvsbyn över bärplockare. Bärplockarnas närvaro stör en annan hobbyutövande grupp i skogen. Nämligen jägarna. "De fullkomligt invarderar skogarna, yrkesbärplockarna från andra länder". Nu ska LRF lyfta frågan på sin stämma och om de skjutglada gossarna och ett färre antal machodamer får bestämma så kommer allemansrätten modifieras. Nyhetsankaret lät meddela att ingen på LRF central hade nåtts för en kommentar. Låt oss hoppas att så förblir och att jägarbonden från Älvsbyn för snällt finna sig i att dela skogen med såväl bärplockare som Mullebarn.

Ättestupet, eller?

Förutom djuren så har jag mitt hjärta alltid klappat extra hårt för de äldre. Vi lever förvisso i ekonomiskt bistra tider med åtstramningar överallt i samhället men att skära ned de kommunala anslagen och därmed drabba den redan hårt ansatta äldreomsorgen är fullkomligt absurdt. Många äldre lever i dag i boenden som knappast bygger på kvalité utan snarare i miljöer som liknas bäst vid förvaring. Och nu ska det stramas åt ytterligare. En rimlig lösning och väg att gå vore att låta de smaklöst höga bonussystemen för créme de la créme i allsköns styrelser istället tillfalla kommunerna och framför allt då i satsningar på äldreomsorgen. Pytsa gärna in delar av bonusarna i andra kummunala verksamheter också. Det saknas ju generellt resurser i all kommunal verksamhet och det är rent vansinnigt att en liten omhuldad maktelit ska erhålla fläskiga arvoden och bonusar på bekostnad av människor som ändå lever marginaliserat. Fy skäms!

Ett liv utan Salander

Jag har under två månader levt i parallella universum i en kärleksrelation jag visste skulle upphöra men där jag levt med förnekelsen och vägrat se det smärtsamma men oundvikliga slutet. Varje kväll har jag delat mitt liv med en krydda som knappast liknar något annat jag upplevt. Ofta under dagen har jag tänkt och längtat efter att åter få träda in i mitt parallella universum. Och nu är det snart slut.
Hur ska jag nu leva vidare mitt liv utan Blomkvist, Salander och Berger? Jag försöker trösta mig med att jag om några månader kan läsa om böckerna och så har jag filmerna att se fram mot. Men i kväll blir det en gravöl innan jag kommer jag att läsa de allra sista bladen. För alla som fortfarande inte läst Stieg Larsson trillogin, stort grattis!

Hur fungerar det med viltvården egentligen

Nu har jag upplevt på kort tid två situationer där vilda djur, en svårt sjuk skabbräv och en trafikskadad hare, inte fått hjälp. I bägge fallen har viltvårdare sökts via polisen som lovat, åtminstone i fallet med räven, att be viltvårdaren höra av sig så snart som möjligt. Det har nu gått 8 dagar och ännu har ingen hört av sig och i bästa fall har den stackars räven somnat in från sin plåga. Jag och en granne har dock försökt fånga den i fälla men vi har inte ens lyckats locka in en katt i den väldoftande fällan! Haren som hittades skadad i går kväll av en mycket engagerad och empatisk kille kan i bästa fall ändå ha hämtat sig och dragit till skogs. Killen som fann den påkörda haren försökte under en timme nå polis och jägare för att få hjälp. Under den timmen avvek han inte från olycksplatsen men var tvungen att gå in till slut för att hämta något att sitta på och när han en kort stund senare återvände så hade haren skuttat iväg. Slutet gott, allting gott? Jag har ingen aning men vad vi ännu en gång kan konstatera är att det inte fungerar särskilt bra med viltvården. Problemet är väl bland annat att det inte finns någon direkt samordning mellan polis och jägare. Och sedan är det nog inte särskilt upphetsande för jakträttsinnehavaren att axla rollen som den barmhärtige samariten och åka ut sent om aftonen för att ta ett allvarligt skadat djur av daga. Om vi hade i stunder som dessa ett viltsjukhus så skulle knappast denna typ av sorgliga och oerhört frustrerande händelser inträffa.

Exempel på viltvård

17 miljoner till jägare var det för viltvårdande insatser. Sedan hittar jag detta genom en kollega på naturskyddsföreningen;
http://www.jaktjournalen.se/index2.php?avd1=8&man=2008-11&id=479) Patetiska små machonmän utklädda till legosoldater med djurtroféer vid sina fötter.

Det är så sjukt, så perverst att jag inte finner ord. Lämnar därför bloggen skakande av ilska.

Viltvård och humanvård

Regeringen beslutade idag att ge 17 miljoner kronor ur Viltvårdsfonden till Naturvårdsverkets för att bedriva viltforskning för 2009.
Medlen kommer huvudsakligen att användas för det nya ramprogrammet "Forskning för hållbar förvaltning av vilt".

Jag blir alldeles matt, resignerad, avslagen, less, förbannad, irriterad och alldeles otroligt konfunderad. Under förra året lade ledamöter för samtliga allianspartier en motion som uppdrog åt riksdagen att anslå medel till bl a viltrehabilitering. Den avslogs givetvis men hade den tillstyrkts så skulle den ha inneburit ett genombrott för djurskyddet. Och nu har jägarna fått ännu mera pengar att roa sig med. "Viltvård"! Det är inte många termer som som ens kommer i närheten när det gäller uttryck med drypande cynism. Om humanvård innebar det samma som viltvård så skulle jag för allt i världen inte söka vård om jag körde huvudet eller något annat i väggen. "Jo det är så att jag känner mig lite risig och har lite feber och..." Jaha då blir det ett skott i pannan! Ja passar man sig inte så blir man ihjälvårdad.

Lantbruksforum.se

Gjorde en egotripp alldeles nyss och såg till min häpnad att några bönder uppe i Moratrakten reagerat på debattartikeln i Aftonbladet dagarna innan jul. Bl a en bondkulla Melina från Orsa som nästan på bästa jägarmanér försökte häckla mig genom att kläcka ur sig heta nyheter om bl a min bror och hans ouppfostrade terrier! Alltså jag bara häpnar. Och att jag skulle vara "bundis" med Lili Päiväränta? Vem bryr sig? Vad har mina privata relationer att göra med en debattartikel på Aftonbladet? Och om man inte känner sig träffad så antar jag att man överhuvudtaget inte reagerar men Melina kanske skickar sina grisar land och rike runt för att sedan slaktas.
Jag har inga som helst problem med folk som tar ett etiskt och moraliskt ansvar som köttätare och köper gårdsslaktat. Det respekterar jag. Men. Jag äter inte själv kött av etiska skäl men även hälsoskäl.
Och Melina om du läser detta, ja jag grät över hönan som opererades för sin tumör. Hon var en familjemedlem. Men du är kanske totallobotomerad och bryter nacken av dina sällskapsdjur, om du har några, utan att blinka.