I det senaste numret av tidningen Djurens Rätt ondgör sig Per-Anders Svärd, före detta förbundsordförande för Djurens Rätt, över djurskyddsliga handlingar. Han menar bland annat att slaveriet inte avskaffades genom ”slavskydd”.
Liknelsen ter sig patetisk då det politiska arbetet för avskaffandet av slaveriet självklart löpte parallellt med privata och högst individriktade hjälpinsatser från den vita medelklassen för slavar på flykt undan lynchning.
Överallt på denna gudsförgätna planet pågår utnyttjande, förföljelse och tortyr av såväl människor som andra djur och skulle vi överlåta besluten och arbetet för en, ursäkta klyschan, bättre värld åt ideologer och politiker utan världsförankring så skulle sannolikt bomullsfälten fortfarande vara fyllda av slavar. Menar Svärd och hans gelikar att människorättsorganisationer ska upphöra med hjälpinsatser för svältande i tredjevärlden? Kommer människoförtrycket och orättvisor att upphöra om man avskaffar biståndet? Ska vi lägga ned alla barnhem, flyktingläger, härbergen för hemlösa o s v därför att dessa insatser och handlingar legitimerar ett fortsatt förtryck? För enligt Svärds resonemang kommer orättvisor, krig och annan olycka att bestå så länge det finns organisationer och privatpersoner som hjälper de utsatta individerna.
För mig är djurrätt och djurskydd två sidor av samma mynt. Vi måste arbeta med långsiktiga politiska mål samtidigt som vi hjälper dumpade och skadade djur, här och nu. För att väcka medkänsla och empati hos våra medmänniskor så måste dessa först se djurindividen. Bara det i sig är ett mirakel och först då kan det, i bästa fall, väckas en insikt som kan generera i andra ställningstaganden och handlingar. Och om det då innebär att vår medmänniska bojkottar burägg och väljer ekologiska ägg eller om hon blir vegan kvittar för ett steg har tagits. Mot en bättre värld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Till och börja med skulle jag vilja hävda att du blandar ihop djurskydd med insatser för enskilda individer, vilket inte nödvändigtvis måste vara samma sak. Jag tror att det är fullt möjligt att kombinera insatser för enskilda individer med en djurrättslig grundsyn, vilket till exempel visas i filmen Peacable Kingdom.
Däremot är djurförtrycket så omfattande att omfattande individuella hjälpinsatser riskerar att ta resurser från systemförändringsarbetet, och därmed lämna betydligt fler i sticket. Men i vilken mån vi ska satsa på att hjälpa enskilda individer är en annan fråga än frågan om djurskydd vs djurrätt.
I mina ögon berör du inte den frågan förrän i de två sista meningarna, där du skriver precis på det sätt som Per-Anders kritiserar. Att skriva "Och om det då innebär att vår medmänniska bojkottar burägg och väljer ekologiska ägg eller om hon blir vegan kvittar för ett steg har tagits" tycker jag inte är förenligt med en djurrättsideologi. Det är en milsvid skillnad mellan att bli vegan och att äta ekologiska ägg, där det senare innebär lidande och död för tusentals djur. Jag förstår verkligen inte hur en djurrättare kan hävda att det kvittar vad man äter.
Jag skulle gärna acceptera djurskyddsstrategin om dessa val var just ett steg som i slutändan leder till veganism. Men vi djurskyddskritiker är ju övertygade om att det sker väldigt sällan och att alla de som inte blir vegetarianer endast blir mer bekväma med sitt eget djurutnyttjande.
Skicka en kommentar