Jakttider

Hemma på min tomt matas rådjuren under vinterhalvåret. Två av getterna, d v s rådjursdamer, är så pass tama att de kommer fram och nosar MEN deras beteenden begränsar sig, tack och lov, till att omfatta mig och min sambo. Övriga homo sapiens betraktar de med misstänksamhet och det med rätta. Vi matar hela vintern och jag påbörjade denna säsong förra helgen. Våra fyrbenta vänner lämnar knappt tomten och det känns väldigt förtröstansfullt nu när det ränner omkring kamoflageklädda fjantar i skogen med laddade vapen. Även om jakten inte alls känns lika påträngande nu som tidigare, när jag bodde näst intill granne med ett gods med fågeluppfödning och jakt i stort sett varenda helg under hösten, så ligger ändå jakthatet latent och puttrar. Och ser jag en bil, i synnerhet cityjeepar, som står parkerad lite suspekt ute i skogen så blir jag genast misstänksam och börjar spana efter gröna män (eller damer) med en fjäder i hatten. Känslan av obehag håller i sig fram till 31 jan när rådjursjakten är över. Men tro inte för allt i världen att jag upphör att mata mina vilda vänner vid detta magiska datum. Vi kör på tills det att koltrasthannen tar ton högt upp i en trädtopp och sjunger sin lov över den annalkande sommaren. Först då när det börjar knoppas och naturen vaknar ur sin vintriga sömn upphör utfodringen. Men getterna dröjer sig alltid kvar och under flera år nu så har vi förärats att uppleva nyfödda kid. Det är kärlek.