Djurrättsalliansen har gjort det, igen!

Under två hela år har dessa hjältar dokumenterat grisar på grisgårdar runt om i landet. Jag kan föreställa mig hur de tyst och försiktigt rört sig bland sjuka, skadade och skitiga grisar. Och att de fått kämpa för att inte brista ut i gråt eller vansinne inför detta oacceptabla och outhärdliga, för att kunna genomföra detta viktiga arbete. Men som en av aktivisterna uttryckte det i dokumentären -jag kommer aldrig att glömma hans ögon. Nu står vi inför julen då de allra flesta grisar slaktas men först ett dopp i skållbadet innan slaktaren för sin kniv över strupen och där...slutar grisens lidande för att sedan hamna på en tallrik i form av en bit skinka eller en prinskorv. Kanske lite dopp i grytan skulle sitta fint? Nej nu fan får det vara nog. De allra flesta, bortsett från en och annan sjuk människa, accepterar inte vanvård eller djurplågeri. Men. Alla måste inse att det är vi som sitter på makten. Konsumentmakten. Alla som äter kött är indirekt skyldiga till detta ofantliga lidande men man kan som köttätare göra etiska val. Om man nu nödvändigtvis måste äta kött, se för sjutton till att köttet garanterat kommer från en anständig grisbonde. Och kan man inte få några garantier, avstå då för guds skull! Låt dina egoistiska behov stå åt sidan och tag ditt ansvar som medkännande konsument. Själv köper jag min sojaskinka på Goodstore som är helt fri från djurlidande. Och jag mår djävligt bra i både kropp och själ. Det är faktiskt bara vi konsumenter som kan få stopp på detta helvete.