Gjorde en egotripp alldeles nyss och såg till min häpnad att några bönder uppe i Moratrakten reagerat på debattartikeln i Aftonbladet dagarna innan jul. Bl a en bondkulla Melina från Orsa som nästan på bästa jägarmanér försökte häckla mig genom att kläcka ur sig heta nyheter om bl a min bror och hans ouppfostrade terrier! Alltså jag bara häpnar. Och att jag skulle vara "bundis" med Lili Päiväränta? Vem bryr sig? Vad har mina privata relationer att göra med en debattartikel på Aftonbladet? Och om man inte känner sig träffad så antar jag att man överhuvudtaget inte reagerar men Melina kanske skickar sina grisar land och rike runt för att sedan slaktas.
Jag har inga som helst problem med folk som tar ett etiskt och moraliskt ansvar som köttätare och köper gårdsslaktat. Det respekterar jag. Men. Jag äter inte själv kött av etiska skäl men även hälsoskäl.
Och Melina om du läser detta, ja jag grät över hönan som opererades för sin tumör. Hon var en familjemedlem. Men du är kanske totallobotomerad och bryter nacken av dina sällskapsdjur, om du har några, utan att blinka.
torsdag 8 januari 2009
torsdag 27 november 2008
En blödig morgon
Vaknade i morse med ett leende på läpparna. Var trött men ändå utvilad efter åtta timmars sömn. Matade rådjuren som stod och trampade utanför verandan, matade och tömde Lucas toalett, fyllde katternas matskålar, duschade, åt frukost och begav mig till jobbet. Konstaterade på 222:an, som alltid, att Toyotaförare kör hänsynsfullt och att Volvoägare tror sig vara odödliga och kör därefter. På jobbet drabbades jag plötsligt av en enorm längtan efter min själsfrände Jullan, en burmaflicka som följde mig i livet under nästan 19 år. I henne såg jag min egen själ och hon lämnade mig 22 mars 2006. Jag trodde jag skulle dö men överlevde. Kanske är denna tid på året ämnad att ägnas åt reflektioner över våra handlingar, i nuet, de framtida och de vi lämnat bakom oss.
Det är förövrigt en spännande tid vi lever i. Samtidigt som mänskligheten konsumerar mer än någonsin och som en svärm gigantiska gräshoppor förtär jordens alla resurser så växer parallellt en empatirörelse fram allt starkare. Våra stackars hav används som soptippar och fiskar och andra havslevande varelser utrotas och i Expressen i dag får vi följa operationen av en cancersjuk karp; http://www.expressen.tv/nyheter/Utrikes/1.1382905/fisken-opereras-for-cancer
Och jag, kan inte låta bli att känna något annat än hopp.
Det är förövrigt en spännande tid vi lever i. Samtidigt som mänskligheten konsumerar mer än någonsin och som en svärm gigantiska gräshoppor förtär jordens alla resurser så växer parallellt en empatirörelse fram allt starkare. Våra stackars hav används som soptippar och fiskar och andra havslevande varelser utrotas och i Expressen i dag får vi följa operationen av en cancersjuk karp; http://www.expressen.tv/nyheter/Utrikes/1.1382905/fisken-opereras-for-cancer
Och jag, kan inte låta bli att känna något annat än hopp.
tisdag 18 november 2008
guldbullar på fotbollsgalan
Alltså jag blir bara så trött på alla dessa galor. Om syftet är som på de allra flesta galor att samla medel till välgörande ändamål (även om det går inflation bland dem) så är de definitivt försvarbara men...att dela ut guld- och diamantbollar till multimiljonärer som briljerar på en gräsplan med en läderboll får mig att må illa. Det är väl knappast Zlatans fel att han tjänar miljoner på att fjanta runt efter en boll men tänk om man kunde få uppleva någon gång att en elitidrottare gjorde något bra för sina sponsorpengar. Föreställ er "Zlatans hospice" eller kanske"Foppas djursjukhus" eller varför inte"Mats Sundins boende för hemlösa"?
Why not? Kanske idrottsungdomsförbunden borde införa etik på dagordningen?
Why not? Kanske idrottsungdomsförbunden borde införa etik på dagordningen?
torsdag 13 november 2008
Lidl gör något bra för en gångs skull
Man bara häpnar och blir väldigt ledsen över uppfinningsrikedomen hos Lidl i Solna. För att slippa hemlösas "härjningar" i soptunnor med dumpad mat så har personalen hällt gift över matresterna. Lidl hade då åtminstone det goda omdömet att sätta upp en varningsskylt för det skulle sannolikt se väldigt dåligt ut för Lidl om de ställdes ansvariga för att ta död på hemlösa. Lidl, varför inte ta chansen att göra något bra, för en gångs skull. Varför inte bjuda till och ta initiativ till ett samarbete med t ex Stadsmissionen så behöver ni inte dumpa någon mat alls!
Eskil backar!!!
Kan det verkligen vara sant? Vår praktikant Lisa rusar in på kansliet med Expressen i famnen likt en sköld och jag läser "Jordbruksministern backar, det blir ett förbud för djursex". Håret reser sig på kroppen och med Lisa i släptåg rusar jag runt på Djurens Rätts kansli med glada tillrop och med tårar i ögonen. Kan detta vara sant?
En kollega sade så sent som igår att Eskil målat in sig i ett hörn och att han sannolikt aldrig skulle backa från sina tidigare uttalanden där han hävdade att djurskyddslagen var tillräcklig som skydd för djuren som utsätts för sexuella övergrepp. "Och var ska man sätta gränsen för vad som är en övergrepp. Om jag smeker en spene..." Hualigen! Vilka märkliga kopplingar!
Eskil gör nu vad varje vettig politiker skulle ha gjort. "Visst fan står jag inmålad i ett hörn men jag tar nu ett kliv rakt ut på det nymålade golvet och rockar loss utav bara helvete och skit samma om jag får hela LRF-maffian på mig. Här ska det stiftas lagar!"
En kollega sade så sent som igår att Eskil målat in sig i ett hörn och att han sannolikt aldrig skulle backa från sina tidigare uttalanden där han hävdade att djurskyddslagen var tillräcklig som skydd för djuren som utsätts för sexuella övergrepp. "Och var ska man sätta gränsen för vad som är en övergrepp. Om jag smeker en spene..." Hualigen! Vilka märkliga kopplingar!
Eskil gör nu vad varje vettig politiker skulle ha gjort. "Visst fan står jag inmålad i ett hörn men jag tar nu ett kliv rakt ut på det nymålade golvet och rockar loss utav bara helvete och skit samma om jag får hela LRF-maffian på mig. Här ska det stiftas lagar!"
måndag 27 oktober 2008
Kungliga ekvationer och jaktgudstjänster
Förra veckan på väg mot stan men fortfarande kvar ute på landet såg jag en älg ute på en äng, beslöjad av nattens sista stråk av dimma. Den stod helt stilla och blickade ut över gryningen och jag fylldes som alltid av en djup vördnad. Men den ristande och överväldigande känslan kommer numera alltid hand i hand med en sorg. Jag älskar hösten med dess prunkande färger och de äventyrslika utflykterna i skogen med svampkorgen i hand och ryggsäcken packad med kaffetermos och ostfrallor. Men med hösten följer jakten och jag gör allt för att hålla rådjuren på min tomt genom att invitera dem på middag vilket inträffar varje år samma datum som rådjursjakten börjar. Resten av vintern kan jag sedan avnjuta rådjuren visuellt från första parkett i min storstuga.
Så är det på min tomt, en pytteliten oas, men så är det inte i den övriga verkligheten. Kvällen innan såg jag två intressanta inslag på tv. I Mitt i naturens ”tittarfilm” hade en älgjägare på pass filmat en älgtjur som gått ned sig i ett träsk. Under någon minut fick vi följa älgens kamp som slutligen lyckades baxa sig ur den dödliga situationen och stod andfådd och tagen innan den skred till skogs. Älgjägaren hade inte hjärta att skjuta den utan lät den löpa och där satt jag i soffan och flinade fånigt. Strax därefter kikade jag på nyheterna som slog upp stort Majestätets traditionsenliga älgjakt i Bergslagen. Jaktlaget hade ”nedlagt” närmare 30 älgar eller beskattat som det också heter, men kungen hade misslyckats. Prinsen däremot, en riktig baddare på att skjuta vilda djur och köra bil fort, han hade fått en älg på kornet och fått in en fullträff. Kungen, som uppenbarligen saknade manus, fick frågan hur det kändes att hans son, prinsen skjutit en älg. Efter några gutturala läten klämde han ur sig ”jadetvarjutrevligt”. Jaha. Sedan skulle kungen uttala sig om vargen och borde nästan få nobelpriset i matematik när han drog slutsatsen ”ja, hm, om man har två vargar, ja så kan man ju , hm, tänka sig att nästa år så har de fått sju valpar och, ja, hm då kommer det fullkomligt att explodera. Vargstammen måste beskattas.” Sade kungen med blicken frånvarande i fjärran och ilade vidare med sina jaktkompisar. Som om inte det vore nog att år efter år uppmärksamma kungen och hans jaktliga lustar i media så anordnar svenska kyrkan inför älgjakten så kallade jaktgudstjänster runt om i landet där man på kyrkbänken får lyssna till en förbön för de jägare som ska ut i skogarna och man ber särskilt om god jaktlycka. Det är inte ovanligt att jakttroféer placerats på kyrkbacken som t ex älghuvuden eller älghorn.
Jag blir lika bestört och ledsen varje år när svenska kyrkan anordnar gudstjänster för jägarna. För god skörd och jaktlycka! Herre min skapare det är ju död vi talar om. Man ber för männen och kvinnorna som med vapen i sin hand invaderar skogens alla skrymslen och vrår och faktiskt berövar djur sina liv. Jag finner dessa gudstjänster som motbjudande spektakel och önskar jag i ren protest kunde lämna svenska kyrkan. Igen.
I samband med älgjakten anordna istället gudstjänster för älgarna med förbön och gudomligt skydd. Be att älgarna ska slippa skadskjutas, att de dör omedelbart och inte timmar eller dagar senare, att de inte ska lida av den stress det innebär att jagas av hundar, att de levt, innan sin död ett liv utan sjukdom och lidande och att de förlåter människan.
Så är det på min tomt, en pytteliten oas, men så är det inte i den övriga verkligheten. Kvällen innan såg jag två intressanta inslag på tv. I Mitt i naturens ”tittarfilm” hade en älgjägare på pass filmat en älgtjur som gått ned sig i ett träsk. Under någon minut fick vi följa älgens kamp som slutligen lyckades baxa sig ur den dödliga situationen och stod andfådd och tagen innan den skred till skogs. Älgjägaren hade inte hjärta att skjuta den utan lät den löpa och där satt jag i soffan och flinade fånigt. Strax därefter kikade jag på nyheterna som slog upp stort Majestätets traditionsenliga älgjakt i Bergslagen. Jaktlaget hade ”nedlagt” närmare 30 älgar eller beskattat som det också heter, men kungen hade misslyckats. Prinsen däremot, en riktig baddare på att skjuta vilda djur och köra bil fort, han hade fått en älg på kornet och fått in en fullträff. Kungen, som uppenbarligen saknade manus, fick frågan hur det kändes att hans son, prinsen skjutit en älg. Efter några gutturala läten klämde han ur sig ”jadetvarjutrevligt”. Jaha. Sedan skulle kungen uttala sig om vargen och borde nästan få nobelpriset i matematik när han drog slutsatsen ”ja, hm, om man har två vargar, ja så kan man ju , hm, tänka sig att nästa år så har de fått sju valpar och, ja, hm då kommer det fullkomligt att explodera. Vargstammen måste beskattas.” Sade kungen med blicken frånvarande i fjärran och ilade vidare med sina jaktkompisar. Som om inte det vore nog att år efter år uppmärksamma kungen och hans jaktliga lustar i media så anordnar svenska kyrkan inför älgjakten så kallade jaktgudstjänster runt om i landet där man på kyrkbänken får lyssna till en förbön för de jägare som ska ut i skogarna och man ber särskilt om god jaktlycka. Det är inte ovanligt att jakttroféer placerats på kyrkbacken som t ex älghuvuden eller älghorn.
Jag blir lika bestört och ledsen varje år när svenska kyrkan anordnar gudstjänster för jägarna. För god skörd och jaktlycka! Herre min skapare det är ju död vi talar om. Man ber för männen och kvinnorna som med vapen i sin hand invaderar skogens alla skrymslen och vrår och faktiskt berövar djur sina liv. Jag finner dessa gudstjänster som motbjudande spektakel och önskar jag i ren protest kunde lämna svenska kyrkan. Igen.
I samband med älgjakten anordna istället gudstjänster för älgarna med förbön och gudomligt skydd. Be att älgarna ska slippa skadskjutas, att de dör omedelbart och inte timmar eller dagar senare, att de inte ska lida av den stress det innebär att jagas av hundar, att de levt, innan sin död ett liv utan sjukdom och lidande och att de förlåter människan.
onsdag 1 oktober 2008
Djurpolis och handfängsel
Det var då attans, jag börjar känna mig tilltalad av alliansens politik. Min käre far roterar nog med högljudshastighet i sin grav. Personligen går jag igång på väldigt mycket. Bilister som ligger för nära min egen bil och nosar mig i baken får mig att förvandlas till ett rytande monster.
Djurplågare, barn- och kvinnomisshandlare, miljöbovar av stora och små mått som t ex folk som inte köper ekoprodukter får mig också att gå igång. Listan kan göras oändlig. Men pappa han gick bara igång på högerpolitik. Den ende i släkten, såvitt jag vet, som hyste varma känslor för borgerlig politik var min mosters man och varje gång de gick i klinch så fick min pappa ta en
nitroglycerintablett. Högröd och ilsket muttrande med nitrotabletten under tungan gick han till sängs och jag på min kammare fnissade mig till sömns över pappas då, för mig, fullkomligt
obegripliga utbrott.
Men nog sjutton färgades jag av hans agiterande. Jag har svurit mig blå i ansiktet över borgarnas kapitalistiska och egoistiska politik och jag har gladeligen kastat mig ut första maj för att manifistera solidaritet och medkänsla med de mindre lyckligt lottade. Så när borgarna vann riksdagsvalet för ett par år sedan på löften om fetare plånbok för alla och "Moderaterna det nya
arbetarpartiet" upplevde jag en stark ilska och frustration över att folk är så totalt naiva att man gick på det. Men så har det alltid varit. Locka väljare med billigare sprit, cigaretter, resor och lägre skatter så köper väldigt många det säljande konceptet. Jaja tänkte jag vi får väl se hur det
bli med den saken.
Nu ett par år senare börjar mitt djupt rotade borgarförakt att svikta. Att driva en politik som slår undan benen på människor som redan är utslagna eller lever på marginalen på grund av långa perioder av sjukdom är oacceptabelt. Oavsett politiskt läger. Men. Att skära ned hårt i försvaret, att satsa miljarder på miljön, att stärka djurskyddet med olika åtgärder, att värna om äldre genom att individanpassa äldreboenden, att subventionera inköp av miljöbilar och
återinföra biltullar i Stockholm, att höja bensinskatten o s v är suveränt och mycket tilltalande.
Borgarna har alltid vurmat om ordning och reda och ökade resurser till polisen. När alliansen nu reformerar och rör kraftfullt och svepande om i samhällsgrytan så varför inte då också satsa på djurpoliser. Skicka en grupp intresserade, för de finns inom poliskåren, till USA där djurpolisen finns i några delstater och se och lär av dessa. Det finns knappt något så tillfredsställande som att titta på Animal Planet och deras Djurpolisen som när djurplågare ställs mot väggen och handfängslet klickar till. Skulle detta bli till verklighet i Sverige så kan till och med en grön-röd strumpa som jag rösta på ett alliansparti. So go for it!
Djurplågare, barn- och kvinnomisshandlare, miljöbovar av stora och små mått som t ex folk som inte köper ekoprodukter får mig också att gå igång. Listan kan göras oändlig. Men pappa han gick bara igång på högerpolitik. Den ende i släkten, såvitt jag vet, som hyste varma känslor för borgerlig politik var min mosters man och varje gång de gick i klinch så fick min pappa ta en
nitroglycerintablett. Högröd och ilsket muttrande med nitrotabletten under tungan gick han till sängs och jag på min kammare fnissade mig till sömns över pappas då, för mig, fullkomligt
obegripliga utbrott.
Men nog sjutton färgades jag av hans agiterande. Jag har svurit mig blå i ansiktet över borgarnas kapitalistiska och egoistiska politik och jag har gladeligen kastat mig ut första maj för att manifistera solidaritet och medkänsla med de mindre lyckligt lottade. Så när borgarna vann riksdagsvalet för ett par år sedan på löften om fetare plånbok för alla och "Moderaterna det nya
arbetarpartiet" upplevde jag en stark ilska och frustration över att folk är så totalt naiva att man gick på det. Men så har det alltid varit. Locka väljare med billigare sprit, cigaretter, resor och lägre skatter så köper väldigt många det säljande konceptet. Jaja tänkte jag vi får väl se hur det
bli med den saken.
Nu ett par år senare börjar mitt djupt rotade borgarförakt att svikta. Att driva en politik som slår undan benen på människor som redan är utslagna eller lever på marginalen på grund av långa perioder av sjukdom är oacceptabelt. Oavsett politiskt läger. Men. Att skära ned hårt i försvaret, att satsa miljarder på miljön, att stärka djurskyddet med olika åtgärder, att värna om äldre genom att individanpassa äldreboenden, att subventionera inköp av miljöbilar och
återinföra biltullar i Stockholm, att höja bensinskatten o s v är suveränt och mycket tilltalande.
Borgarna har alltid vurmat om ordning och reda och ökade resurser till polisen. När alliansen nu reformerar och rör kraftfullt och svepande om i samhällsgrytan så varför inte då också satsa på djurpoliser. Skicka en grupp intresserade, för de finns inom poliskåren, till USA där djurpolisen finns i några delstater och se och lär av dessa. Det finns knappt något så tillfredsställande som att titta på Animal Planet och deras Djurpolisen som när djurplågare ställs mot väggen och handfängslet klickar till. Skulle detta bli till verklighet i Sverige så kan till och med en grön-röd strumpa som jag rösta på ett alliansparti. So go for it!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
