Hur fungerar det med viltvården egentligen

Nu har jag upplevt på kort tid två situationer där vilda djur, en svårt sjuk skabbräv och en trafikskadad hare, inte fått hjälp. I bägge fallen har viltvårdare sökts via polisen som lovat, åtminstone i fallet med räven, att be viltvårdaren höra av sig så snart som möjligt. Det har nu gått 8 dagar och ännu har ingen hört av sig och i bästa fall har den stackars räven somnat in från sin plåga. Jag och en granne har dock försökt fånga den i fälla men vi har inte ens lyckats locka in en katt i den väldoftande fällan! Haren som hittades skadad i går kväll av en mycket engagerad och empatisk kille kan i bästa fall ändå ha hämtat sig och dragit till skogs. Killen som fann den påkörda haren försökte under en timme nå polis och jägare för att få hjälp. Under den timmen avvek han inte från olycksplatsen men var tvungen att gå in till slut för att hämta något att sitta på och när han en kort stund senare återvände så hade haren skuttat iväg. Slutet gott, allting gott? Jag har ingen aning men vad vi ännu en gång kan konstatera är att det inte fungerar särskilt bra med viltvården. Problemet är väl bland annat att det inte finns någon direkt samordning mellan polis och jägare. Och sedan är det nog inte särskilt upphetsande för jakträttsinnehavaren att axla rollen som den barmhärtige samariten och åka ut sent om aftonen för att ta ett allvarligt skadat djur av daga. Om vi hade i stunder som dessa ett viltsjukhus så skulle knappast denna typ av sorgliga och oerhört frustrerande händelser inträffa.